Min Bröllopsdag, eller vår bröllopsdag...

Eftersom allt var planerat i smyg så var det äntligen dax på riktigt. Fredag den 4/1 skickade vi ut sms till när och kära som gav dem information om vilken tid de mer än gärna fick infinna sig i kyrkan för att se vår vigsel. Otur samt strulade mobilmasten närmast oss så det fanns dem som inte fick något sms och de fanns dem som fick 3 st och mail och konstiga mms medelanden mångar timmar senare. Detta var mycket tråkigt och omöjligt att förutse eller parera, tyvärr...

Jag klev upp kl 8.20 klädde mig i bekväma kläder, fikade lite frukost och packade in de sista i bilen. Pussade sambon och vår dotter hej då, vi hörs snart och ses sen!

På salongen var det mesta förberett och det är ju mitt andra hem så jag var mycket lugn och kände mig tillfreds hela tiden. En av mina bästa vänner hade några veckor tidigare blivit tillfrågad om hon kunde hjälpa mig med ett stort brudfölje med tärnor osv, jag hade sagt att jag behövde hjälp med make up eftersom de var så många. Lördagen innan, exakt en vecka innan bröllopsdagen, fick min fina vän veta att det stora Brudföljet bestod av En brud och att Bruden var Jag.
Det kändes så skönt att äntligen ha en vän att dela vissa saker med.
Tack Märtha för allt du gjorde för mig under den veckan och på vår bröllops dag.
Helt ovärdeligt för mig att få ha dig med mig:) Puss och TACK finaste du!!!
Vi började eller jag började med att volymastra mitt hår, jag krusade lite inne i botten med en liten, liten krustång, hela håret från nacken nästan ända fram till ansatserna vid ansiktet. Sen använde jag två olika platt tänger och började skapa lockar från nacken och hela vägen fram.

Där blev det paus och Märtha började lägga lite grund i mitt ansikte. Någonstans där kom också en fin vän Jenny Staaf som var vår fotograf för dagen. Hon smälte in perfekt hos oss på salongen och började ta lite bilder och ställde in sitt ljus.

Jag fortsatte med håret och i den eventuella benan bestämde jag mig för att göra några difusa vågor med platt tången. Sen toperade jag hela håret och började skulptera fram formen och frisyren som jag kände för just då.
Märtha assisterade mig flitigt med spegeln och hjälpte mig hålla nålar eller sprayade en lock här och där på mina instruktioner. Sist och nästan minst gjorde jag en liten, liten fläta av en liten del i luggen. Så där nu var håret nästan klart. Sen skulle jag bara placera in mitt hårsmycke.
En mycket vacker vintage kam som jag hittat på nätet, jag tycket personligen att den är väldigt vacker.

Någonstan här dök också min blivande make upp tillsammans med vår goa unge Lilly. Lilly skulle också bli lite piffad i håret och få sina naglar fixade av Märtha. OBS: Allt på Lillys egna önskemål.





Johan, skulle mest innfinna sig som min blivande och vara redo när det var dax att fota. Vi började känna oss färdiga och Märtha la det sista i min make up. De enda detaljer som jag gjorde på mitt smink den dagen var mina läppar och mina ögonbryn allt annat gjorde Märtha. Det är ytters ovanligt att någon vill eller kan sminka mig. Och jag var så oerhört glad och tacksam över att bara vara en stund och lämna över "ansvaret" åt någon annan.¨

Och seriös: Kunde jag bli snyggare än jag var den dagen?
Vi bytte om tillsammans alla tre och gick ut.

Det är ju alltid svårt att veta hur vädret tilllåter foto utomhus så vi hade en back up plan att ev ta bilder inne i kyrkan även om mitt enda egentliga önskemål var att ta bilder utomhus. Helst med älven och nipan i bakgrunden och helst med de otroligt fantastiskt vackra snöbeklädda grenar som vi fått njuta av många dagar och gånger just denna vinter.

Bilderna utan för Salongen, på baksidan ut mot Nipkanten blev fantastiska, Jenny Staaf: http://www.jennystaaf.com/ är en grym lokal fotograf som vi är toknöjda med och så Tacksamma för! Hennes sätt och all hennes tid och ja vi är så nöjda...

In efter max 15 minuter ute i kylan, våra anstikten blev rosiga och händerna på både oss och stackars Jenny var frusna. Men vi var och är mycket nöjda med resultet på bilderna och glad över att slippa åka till kyrkan. Märtha servade med vantar, kappor, buketter och passade Lilly. Tack Jenny och Tack Märtha!

In tillbaka till värmen av med kläderna och på med myskläder, Lilly hoppade ner bakom datorn och slappade lite med en dvd. Maten leverarades av Johans mamma efter våra önskemål. Tack snälla Marit för gomat och fin service. Alla åt vi lunch på salongen Johan, jag, Märtha, Jenny och Lilly.

Min syster Nina levererade Lillys älskade täcke (snuttefilt) som vi hade glömt hemma i Tannflo. Och plödsligt var det bara 1 timme kvar tills vi skulle vara i kyrkan.

Stämmingen började byggas upp... Jenny började packa i ordning sina saker och begav sig till kyrkan för att ge Örjan sin gittar och för att vara på plats och ta bilder på våra gäster. Som vi själva inte hade någon som helst aning om vilka som faktiskt skulle komma och eftersom det går så fort att gå in och eftersom man står med ryggen emot hela tiden hinner vi ju knappt se vilka som var där.
Så på vårt önskemål fototade Jenny gästerna i kyrkan.

Märtha hjälpte mig med sista piffet av hår och smink, vi satte kristallerna på plats och på med klänningen en sista gång. Lilly tog på sin sin klänning igen och Johan bytte om. Märtha lämnade oss och begav sig till krykan.

Under just den här stunden och tiden kunde jag faktiskt se att Johan var berörd. Själv kände jag mig fortfande mycket lugn, jag var ju liksom på jobbet.

Men så kom stunden så vi skulle packa ihop oss och sätta oss i bilen. Då gick jag förbi spegel i hallen på Salongen och såg mig själv i full skrud.

Herre gud det är ju jag som ska gifta mig, i dag! NU! Det är ju jag som är BRUDEN! Och så fin jag kände mig. Helt otroligt, jag var tvungen att kolla alla detaljer en kort stund och så fint allt såg ut. Där stod jag, med min Johan och vår dotter, på väg att bli hans fru. KONSTIGT! men härligt...

Vi svängde in på kyrkogården och shit! Vad många bilar! Vilka är alla? Det var halt och kallt Johan bar Lilly och hjälpte mig så gott det gick uppför kyrkgången. Kallt och väldigt väldigt spännade! Nils-Erik, vår präst och Roland, kyrkvaktmästare och allt i alla enligt mig, mötte oss i dörren hjälpte oss av med våra kappor och Johan fixade med mitt släp. Nils-Erik gick snabbt och sakligt igenom våran namn och kollade att ringen var med. Allt blev plödsligt verklighet och otroligt påtagligt, känslomässigt.

Ni som redan har gift er vet nog vad jag menar och ni som inte gjort det kommer kanske att få uppleva just den här känslan på er bröllopsdag.

Klockorna började ringa och sekunderna efteråt öppnade Roland dörrarna in till kyrkan, in till våra gäster och in till våra löften till varandra. Det var många som kommit och det kändes som om de blev dubbelt så många, när de ställde sig upp! Ingångs musiken som vi aldrig riktigt hört började spelas på orgel av kyrkans kantor och någonstans där började vi gå in i krykan.
Känslorna nästan hoppas i kroppen och det var så skönt att jag höll just Johan i handen. Min trygghet och finaste vän i så mycket. Där vandrade vi in genom våra närmsta vänner och familjer på våra sidor. Det känns så fint och tryggt att ha så många fina människor runt omkring oss i livet. Tack till alla er som kom och delade våra känslor och vår dag med oss!

Efter just den stunden, promenaden in i kyrkan´, måste jag erkänna eller kanske mest medge, den kommade timmen är lite mer diffus i mitt minne än resten av dagen. Jag minns tydligt att vi står där fram vid altaret och att Nils-Erik talar till oss och vi tittar på varandra och att brudbuketten är otroligt tung att hålla i.

Jag minns att Lilly ville gå till moster och att Örjan börjar spela men någonsatans där, i början av när Örjan sjunger, Kent´s: Utan dina andetag, strömmar många många känslor genom kroppen, minnet är diffust och härligt. Jag känner att tårarna väller upp så fort jag ens tänker på just den sången nu.
Vill passa på att hylla Örjan Schwieler, en underbar person och musiker som också bor i Näsåker. Jag såg honom sjunga och spela första gången på en 40-års fest och blev smått förtrollad och förälskad i hans röst och hans sätt att spela. http://www.orjanschwieler.com/

Stort TACK till dig Örjan, du förgyllde verkligen vår dag och höjde våra känslor till en magisk nivån. Vilka också sitter kvar i kroppen och i våra sinnen varje gång vi nu lyssnar på "våra låtar". Håren rester sig på armarna och tårarna väller upp i ögonen. Härligt magiskt!

Vid ett tillfälle minns jag att jag funderade på om jag trasslat in mig i klänningens släp, det kändes som om vi vänt oss mot varandra, från varandra, mot Örjan och ja, jag fick tänka efter ordentligt så att jag inte skulle ha "snurrat" in mig i släpet. Det hade jag såklart inte. Cermonin fortsatte och det kändes som om det var över väldigt fort...

Daddda ddddaa dadddadddaaa dddaaaa eller Ja nått sådant låter det på film vid bröllopscermonier, jag minns det dock inte men jag minns att vi vände oss om och att det blixtrade massor och att Alla log och såg så glada ut. Vi var också glada, jag var glad, Lilly var glad och Johan var glad. Nu var vi gifta! På väg ut genom kyrkan var vi lättade och lyckliga. Vi smyg upp på läktaren och inväntade att alla gäster skulle gå ut så att vi kunde komma ut på kyrktrappen sist av alla:) också en härlig känsla att komma ut till alla och vara klar!

Sen blev det en snabb och spontan brudskål för alla som ville i församlingshemmet, innan vi åkte hem till Tannflo för att äta en bit smörgåstårta med våra föräldrar och syskon och våra barn. Kl 18.20 satt vi oss i bilen ombytta och klara för en LÅNG resa till Arland och början på vår bröllopsresa...

Stort och underbart TACK till Britt Marie Eklund som
hjälpt mig att i smyg att sy ut, sy in och folla upp klänningen.
Tack för ditt stöd dina fina råd och all förståelse under våra träffar.
Tack för ditt fantastiska arbete på min bröllopsklänning jag älskar den!
 

 

 

På alla dessa bilder är fotografen: Jenny Staaf.