Ett utdrag från vårat byablad om Helena Toss.

Hippie Helena

Näsåkers nyutexaminerade läkare

”Vilken tjej hon är”, tänker jag på väg uppför den långa backen till huset där hon bor med sin familj. Snökanterna bokstavligen hänger ner in emot vägen och jag oroar mig lite för att köra fast med min Volvo v70.

När jag närmar mig krönet undrar jag var infarten till själva huset har tagit vägen. Då står hon där på skidor, högst

upp på den enorma plogkanten med höga stavar som når långt ovanför axlarna, hennes stora hår är hopbundet i en knut i nacken, hon ser lite ut som Plupp eller som ett vackert väsen som kommit direkt från skogen. I själv verket är det precis tvärt om, Helena Toss, som är hennes riktiga namn, kommer från storstan, Stockholm. Hon är uppvuxen i en ”normal” svenssonfamilj med en mamma, pappa och en bror. Helena påbörjade sina gymnasiestudier på Södra Latins gymnasium, Riddarfjärdsskolan.

Fotografiska programmet. Flyttade hemifrån vid 16 års ålder, hoppade av gymnasiet med högsta betyg i foto och helt utan andra slutbetyg. Hennes smeknamn ”Hippie-Helena”vet hon inte riktig själv varifrån det kommer, det hade hon med sig redan innan hon kom hit till Näsåker. För att vara mer exakt kom Helena först till Skogsnäs, tillsammans med några vänner. Året var 1988 och Helena var 18 år. Det var ett litet gäng glada anarkister som flyttade in i vagnar och ”tippisar" eller beslag tog en sommarstuga för att fly till då storstadslivet blev för påfrestande för kropp och själ. De äldre i Skogsnäskollektivet var glada och tacksamma för att det kom ungdomar. Det glada gänget överlevde delvis genom att leva som råttorna i staden, ta tillvara saker som konsumtionssamhället lämnat efter sej som skräp. En ideologi som Helena fortfarande kan stå för, till skillnad från den glada anarkismen som hörde ungdomen till där punkgenerationenmest ville spränga allt i luften... Det är imponerande att det i princip går att skapa ett helt liv ochleva ett helt liv på att ta tillvara på saker som andra människor inte vill ha. Helenas livskamrat ”Snuffe”,kommer in i huset och vi konstaterar snabbt att han bland annat har grymt coola initialer: U.S.A. Ulf Sigurd Arvidsson också född i Stockholm, 1955. Snuffe har sex

barn, varav två med Helena, och 5 barnbarn. De träffades på Skogsnäsfestivalen

första gången och Snuffe blev ”sjukligt drabbad” redan då, säger han glatt. Det tognågra år innan de blev ett par. Ett roligt citat av Snuffe från tiden innan de levde ihop, dem emellan lyder ungefär så här:

Helena:

Spräng hela skiten!”

Snuffe:

"Fan, vad du är negativ!”

De kommer från olika ungdomsrörelser Snuffes gäng var mera Flower Power, kärlek till alla. De var visionärer och de ville faktiskt skapa något. Helenas gäng var mera kapitalismens barn, hade anarkistiskt tänkande och de var mera ute efter att paja saker. De kom hit till Näsåker i olika tider och i olika skeden i livet, både i sina egna liv och i livet

som sådant. Men att det finns en

gedigen kärlek mellan dem råder det inga tvivel om. Snuffe berättar glatt och stolt om sin fru: ”Hon är grym! Duktig att läsa, hon har en hårddisk som kan lagra hur mycket som helst och ORGANISERA, det är hennes grej! Hon är en kontrollmänniska som inget passerar förbi. Vi äldre hade kunskapen, men Helena kom in och styrde upp, hon organiserade.” Snuffe snackar på med en grymt skön avslappnad ton med en lite mystisk blandning i dialekten. För migsom är född och uppvuxen i Näsåker låter deras dialekter lite som coolt Stockholms tugg, som inger en viss typ av respekt faktiskt.

Ett av mina första minnen från badhuset någon gång i början av nittiotalet, av Helena (som var en

i mängden av alla ”grönisar/ hippisar”) är att hon hade ett band runt midjan, Snuffe hade ett precis likadant. Det sades att det var ett” förlovningsband”, istället för att bära ringar hade de ett band runt magen. Om det berodde på att det ville vara annorlunda och ville sticka ut eller om det var ett helt medvetet val att inte konsumera och stödja smyckesindustrin, berättade inte ryktet. Under vårt samtal frågar jag givetvis om detta mytiska kärleksband. Det visar sig vara helt fel, båda två dementerar direkt. Det var ett band som enbart var till för att hålla byxorna på plats. Praktiskt! Resåren på brallorna från ”bidraget” var helt enkelt utsliten och istället för att laga resåren i alla byxor och underkläder som de använde var ett band i midjan mer praktiskt.

Vi skrattar gott och reflekterar några ögonblick hur vi människor uppfattar varandra, och ibland är rädda för olikheter och det som är nytt och annorlunda. I Helenas ungdomsrörelse var det en merit att sticka ut, det var bra att inte göra som alla andra. Och visst är det så, att det är lättare att vara annorlunda om man tillhör en grupp eller gör något tillsammans. Att komma upp till Norrland och kunna leva ett självförsörjande liv med låga omkostnader visade sig

ra perfekt för Helena. 1991 flyttade Snuffe och Helena ihop i ett litet torp med ett rum och en liten köksdel. Helena började tova, odlade grönsaker och studerade på Hola Folkhögskola för grundbehörighet för gymnasiet och födde deras första dotter 1994. Intresset för djur och deras hälsa skapade en nyfikenhet på veterinärmedicin vilket i sig blev en omedveten inkörsport till yrket som läkare. Under vissa perioder finns och fanns det möjligheten attgenom arbetsförmedlingen få en utbildning betald. ”Det lär ju var intressant med medicin på människor också”, tänkte Helena och hoppade på undersköterskeutbildningen på distans, ett och ett halvt års studier via GB-skolan. Under 5 år jobbade Helena som ”uska” på intensiven i Sollefteå samtidigt som hon tillsammansmed Snuffe flyttade till ett större hus, med en stor gård där de väljer att leva så självförsörjande det går. Deras andra barn föds 2004. De har lite gårdsdjur som katter, hästar, kor, kaniner, grisar och får. Eftersom Helena är lite rädd för hästar och stora kor och inte heller gillar hundar kommer hon fram till att veterinär är nog ingen bra idé att bli. Hur det var, gjorde hon högskoleprovet, sökte till universitetet läkarprogrammet, Umeå. Man kan ju alltid söka och i sjuksköterskeprogrammet får man varken läsa kemi eller cellbiologi, och doktorer råder det ju brist på i Norrland...

Hon kommer in efter första ansökningen, så hösten 2006 börjar läkarstudierna. Helena tar med sig deras yngsta dotter till Umeå de perioder som studierna kräver det. Fortsätter att leva självförsörjande genom att odla, tova och sälja sina saker för att få extra inkomster. Snuffe och hon ägnar sig gärna åt olika hobbyverksamheter, som snarare genererar pengar än kostar pengar. Snuffe går ner till halvtid på sina olika jobb och stöttar Helenas beslut på alla sätt han kan. Han tar hand om barnen ser till att vara hemma när de kommer hem från skola och dagis. Sköter gården och hushållet när, Helena studerar, jobbar  eller engagerar sig i olika projekt; t ex Bidraget som hon värnar om. Utan Snuffe hade det aldrig gått såklart! 

Snacka om driftiga människor med klara tydliga direktiv och målsättningar. Det är fint att få ta del av hur omedvetet de höjer varandras prestationer och visar respekt för sin partners beslut. Hur de stöttar varandra i det klyschiga uttrycket vått och torrt! Den 21 januari 2012 har Helena Toss slutfört sina läkarstudier och är nu färdig läkare med en AT-tjänst i Sollefteå. Efter fem års studier väntar nu en två år lång AT-tjänstgöring. Och det är väl värt att fira!

Vi i Byabladet är stolta och glada över att få uppmärksamma en fantastisk kvinna som presterat så enormt mycket på så olika områden under relativt kort tid. Stort Grattis Helena du inspirerar hela vår bygd i så mycket. I slutet av februari kunde vi i Näsåker läsa på anslagstavlorna om en inbjudan till en examensfest.

Texten löd på ett ungefär så här: Middag runt sex, vill du äta ta med det du vill. Vi bjuder på lite drycker och Mustat Silmet underhåller. Övernattning går att ordna. Ingen föranmälan krävs. Alla som känner sig manade är välkomna! Dress code: höftskynke eller balklänning passar lika bra.

Korrekt CITAT: ”Slösa inte pengar

på examenspresenter, jag har

allt jag behöver, det finns dock

dom som inte har det, sätt in ett

bidrag till t ex läkare utan gränser,

enkät via deras hemsida om

du har en femtiolapp över.

Jag tycker att detta beskriver Helena som person väldigt bra. Rak, tydlig, ärlig, öppen och tacksam. Hennes fest var otroligt uppskattad och välbesökt med många vänner och bekanta. Mat till ett helt kompani eller till en hel fattigstuga som hos Emil i Lönneberga. Det var periodvis kö in i huset, hallens golv var svårt att se för alla skor. Alla människor som var där kändes glada avslappnade och tacksamma. Jag uppfattade Helena som glad och lugn, hon virvlade runt bland alla människor och såg ut att trivas bra, hon har ju lite kollektivvana bakom sig. Det är en bra egenskap i hennes framtida yrkesposition. Van att ha mycket folk omkring sig både i hemmet och på jobbet. Stort Lycka till och tack Helena!

Text: Marie Lundin

Foto: Helena Toss, Marie Lundin