Min Bröllopsdag, eller vår bröllopsdag...

Eftersom allt var planerat i smyg så var det äntligen dax på riktigt. Fredag den 4/1 skickade vi ut sms till när och kära som gav dem information om vilken tid de mer än gärna fick infinna sig i kyrkan för att se vår vigsel. Otur samt strulade mobilmasten närmast oss så det fanns dem som inte fick något sms och de fanns dem som fick 3 st och mail och konstiga mms medelanden mångar timmar senare. Detta var mycket tråkigt och omöjligt att förutse eller parera, tyvärr...

Jag klev upp kl 8.20 klädde mig i bekväma kläder, fikade lite frukost och packade in de sista i bilen. Pussade sambon och vår dotter hej då, vi hörs snart och ses sen!

På salongen var det mesta förberett och det är ju mitt andra hem så jag var mycket lugn och kände mig tillfreds hela tiden. En av mina bästa vänner hade några veckor tidigare blivit tillfrågad om hon kunde hjälpa mig med ett stort brudfölje med tärnor osv, jag hade sagt att jag behövde hjälp med make up eftersom de var så många. Lördagen innan, exakt en vecka innan bröllopsdagen, fick min fina vän veta att det stora Brudföljet bestod av En brud och att Bruden var Jag.
Det kändes så skönt att äntligen ha en vän att dela vissa saker med.
Tack Märtha för allt du gjorde för mig under den veckan och på vår bröllops dag.
Helt ovärdeligt för mig att få ha dig med mig:) Puss och TACK finaste du!!!
Vi började eller jag började med att volymastra mitt hår, jag krusade lite inne i botten med en liten, liten krustång, hela håret från nacken nästan ända fram till ansatserna vid ansiktet. Sen använde jag två olika platt tänger och började skapa lockar från nacken och hela vägen fram.

Där blev det paus och Märtha började lägga lite grund i mitt ansikte. Någonstans där kom också en fin vän Jenny Staaf som var vår fotograf för dagen. Hon smälte in perfekt hos oss på salongen och började ta lite bilder och ställde in sitt ljus.

Jag fortsatte med håret och i den eventuella benan bestämde jag mig för att göra några difusa vågor med platt tången. Sen toperade jag hela håret och började skulptera fram formen och frisyren som jag kände för just då.
Märtha assisterade mig flitigt med spegeln och hjälpte mig hålla nålar eller sprayade en lock här och där på mina instruktioner. Sist och nästan minst gjorde jag en liten, liten fläta av en liten del i luggen. Så där nu var håret nästan klart. Sen skulle jag bara placera in mitt hårsmycke.
En mycket vacker vintage kam som jag hittat på nätet, jag tycket personligen att den är väldigt vacker.

Någonstan här dök också min blivande make upp tillsammans med vår goa unge Lilly. Lilly skulle också bli lite piffad i håret och få sina naglar fixade av Märtha. OBS: Allt på Lillys egna önskemål.





Johan, skulle mest innfinna sig som min blivande och vara redo när det var dax att fota. Vi började känna oss färdiga och Märtha la det sista i min make up. De enda detaljer som jag gjorde på mitt smink den dagen var mina läppar och mina ögonbryn allt annat gjorde Märtha. Det är ytters ovanligt att någon vill eller kan sminka mig. Och jag var så oerhört glad och tacksam över att bara vara en stund och lämna över "ansvaret" åt någon annan.¨

Och seriös: Kunde jag bli snyggare än jag var den dagen?
Vi bytte om tillsammans alla tre och gick ut.

Det är ju alltid svårt att veta hur vädret tilllåter foto utomhus så vi hade en back up plan att ev ta bilder inne i kyrkan även om mitt enda egentliga önskemål var att ta bilder utomhus. Helst med älven och nipan i bakgrunden och helst med de otroligt fantastiskt vackra snöbeklädda grenar som vi fått njuta av många dagar och gånger just denna vinter.

Bilderna utan för Salongen, på baksidan ut mot Nipkanten blev fantastiska, Jenny Staaf: http://www.jennystaaf.com/ är en grym lokal fotograf som vi är toknöjda med och så Tacksamma för! Hennes sätt och all hennes tid och ja vi är så nöjda...

In efter max 15 minuter ute i kylan, våra anstikten blev rosiga och händerna på både oss och stackars Jenny var frusna. Men vi var och är mycket nöjda med resultet på bilderna och glad över att slippa åka till kyrkan. Märtha servade med vantar, kappor, buketter och passade Lilly. Tack Jenny och Tack Märtha!

In tillbaka till värmen av med kläderna och på med myskläder, Lilly hoppade ner bakom datorn och slappade lite med en dvd. Maten leverarades av Johans mamma efter våra önskemål. Tack snälla Marit för gomat och fin service. Alla åt vi lunch på salongen Johan, jag, Märtha, Jenny och Lilly.

Min syster Nina levererade Lillys älskade täcke (snuttefilt) som vi hade glömt hemma i Tannflo. Och plödsligt var det bara 1 timme kvar tills vi skulle vara i kyrkan.

Stämmingen började byggas upp... Jenny började packa i ordning sina saker och begav sig till kyrkan för att ge Örjan sin gittar och för att vara på plats och ta bilder på våra gäster. Som vi själva inte hade någon som helst aning om vilka som faktiskt skulle komma och eftersom det går så fort att gå in och eftersom man står med ryggen emot hela tiden hinner vi ju knappt se vilka som var där.
Så på vårt önskemål fototade Jenny gästerna i kyrkan.

Märtha hjälpte mig med sista piffet av hår och smink, vi satte kristallerna på plats och på med klänningen en sista gång. Lilly tog på sin sin klänning igen och Johan bytte om. Märtha lämnade oss och begav sig till krykan.

Under just den här stunden och tiden kunde jag faktiskt se att Johan var berörd. Själv kände jag mig fortfande mycket lugn, jag var ju liksom på jobbet.

Men så kom stunden så vi skulle packa ihop oss och sätta oss i bilen. Då gick jag förbi spegel i hallen på Salongen och såg mig själv i full skrud.

Herre gud det är ju jag som ska gifta mig, i dag! NU! Det är ju jag som är BRUDEN! Och så fin jag kände mig. Helt otroligt, jag var tvungen att kolla alla detaljer en kort stund och så fint allt såg ut. Där stod jag, med min Johan och vår dotter, på väg att bli hans fru. KONSTIGT! men härligt...

Vi svängde in på kyrkogården och shit! Vad många bilar! Vilka är alla? Det var halt och kallt Johan bar Lilly och hjälpte mig så gott det gick uppför kyrkgången. Kallt och väldigt väldigt spännade! Nils-Erik, vår präst och Roland, kyrkvaktmästare och allt i alla enligt mig, mötte oss i dörren hjälpte oss av med våra kappor och Johan fixade med mitt släp. Nils-Erik gick snabbt och sakligt igenom våran namn och kollade att ringen var med. Allt blev plödsligt verklighet och otroligt påtagligt, känslomässigt.

Ni som redan har gift er vet nog vad jag menar och ni som inte gjort det kommer kanske att få uppleva just den här känslan på er bröllopsdag.

Klockorna började ringa och sekunderna efteråt öppnade Roland dörrarna in till kyrkan, in till våra gäster och in till våra löften till varandra. Det var många som kommit och det kändes som om de blev dubbelt så många, när de ställde sig upp! Ingångs musiken som vi aldrig riktigt hört började spelas på orgel av kyrkans kantor och någonstans där började vi gå in i krykan.
Känslorna nästan hoppas i kroppen och det var så skönt att jag höll just Johan i handen. Min trygghet och finaste vän i så mycket. Där vandrade vi in genom våra närmsta vänner och familjer på våra sidor. Det känns så fint och tryggt att ha så många fina människor runt omkring oss i livet. Tack till alla er som kom och delade våra känslor och vår dag med oss!

Efter just den stunden, promenaden in i kyrkan´, måste jag erkänna eller kanske mest medge, den kommade timmen är lite mer diffus i mitt minne än resten av dagen. Jag minns tydligt att vi står där fram vid altaret och att Nils-Erik talar till oss och vi tittar på varandra och att brudbuketten är otroligt tung att hålla i.

Jag minns att Lilly ville gå till moster och att Örjan börjar spela men någonsatans där, i början av när Örjan sjunger, Kent´s: Utan dina andetag, strömmar många många känslor genom kroppen, minnet är diffust och härligt. Jag känner att tårarna väller upp så fort jag ens tänker på just den sången nu.
Vill passa på att hylla Örjan Schwieler, en underbar person och musiker som också bor i Näsåker. Jag såg honom sjunga och spela första gången på en 40-års fest och blev smått förtrollad och förälskad i hans röst och hans sätt att spela. http://www.orjanschwieler.com/

Stort TACK till dig Örjan, du förgyllde verkligen vår dag och höjde våra känslor till en magisk nivån. Vilka också sitter kvar i kroppen och i våra sinnen varje gång vi nu lyssnar på "våra låtar". Håren rester sig på armarna och tårarna väller upp i ögonen. Härligt magiskt!

Vid ett tillfälle minns jag att jag funderade på om jag trasslat in mig i klänningens släp, det kändes som om vi vänt oss mot varandra, från varandra, mot Örjan och ja, jag fick tänka efter ordentligt så att jag inte skulle ha "snurrat" in mig i släpet. Det hade jag såklart inte. Cermonin fortsatte och det kändes som om det var över väldigt fort...

Daddda ddddaa dadddadddaaa dddaaaa eller Ja nått sådant låter det på film vid bröllopscermonier, jag minns det dock inte men jag minns att vi vände oss om och att det blixtrade massor och att Alla log och såg så glada ut. Vi var också glada, jag var glad, Lilly var glad och Johan var glad. Nu var vi gifta! På väg ut genom kyrkan var vi lättade och lyckliga. Vi smyg upp på läktaren och inväntade att alla gäster skulle gå ut så att vi kunde komma ut på kyrktrappen sist av alla:) också en härlig känsla att komma ut till alla och vara klar!

Sen blev det en snabb och spontan brudskål för alla som ville i församlingshemmet, innan vi åkte hem till Tannflo för att äta en bit smörgåstårta med våra föräldrar och syskon och våra barn. Kl 18.20 satt vi oss i bilen ombytta och klara för en LÅNG resa till Arland och början på vår bröllopsresa...

Stort och underbart TACK till Britt Marie Eklund som
hjälpt mig att i smyg att sy ut, sy in och folla upp klänningen.
Tack för ditt stöd dina fina råd och all förståelse under våra träffar.
Tack för ditt fantastiska arbete på min bröllopsklänning jag älskar den!
 

 

 

På alla dessa bilder är fotografen: Jenny Staaf.

Nya färger på Salongen.

Förra torsdagen den 24/1-2013 för övrigt på Mithras Ljungbergs 30 års dag, Grattis Fina Mithras!
Tog jag äntligen tag i salongens nya färger. Jag har själv längtar efter att få in lite lagomt med färg i salongen som i överigt är mycket vit. Jag har för lite mer än ett halvår sedan inköpt nya stolar, nya tapeter och lite färg för att piffa upp inne i "klipprummet". Lilly var rejält hostig och var tvungen att vara hemma med mig den dagen och eftersom vi planerat denna dagen med min bästa tapetserar kompanjon, MIN FAR var det bara att ta tillvara på tillfället och arbeta tillsammans med en småsjuk Lilly. Vi laddade upp med farmor macka, (hembakat tunnbröd) glass, lite godis och dvd film på datorn och åkte in till byn, hämtade upp morfar och körde till salongen. Vi började med att ta bort och gör rent. Slog upp tapetserar bordet och började måla på klister. Totalt skulle 6 våder upp vara av tre var lite krångliga att skära till men det blev helt okej. Jag är nöjd! Lilly var exemplarisk hela dagen, min underbara tappra lilla tjej hjälpte till med de mesta. Hon skruvade bort de gamla hängena och satte upp nya helt själv, vi fick bara efterdra. Hon målade tapetklister och gjorde de sista finliret med den minsta penseln i de mista hålen på elementskyddet. Pappa Johan kom också in och gjorde en timmes skift med elementskyddet. Jag är mycket nöjd som sagt med den nya vårkänslan som spridit sig i Salonen. Jag längtar efter våren, solen och alla färger som kommer i form av blommor, gräs och människor glädje över värmen. Välkomna in för en titt :)

Före:

Så där ja nu är vi på G:

Johan och Lilly fixar det sista...

 Mina bäsat hjälp redor under dagen! Tack!!!

 

KLART:

Välkomna in som sagt var och se de nya vårfärgerna på Salongen!

Planerar att jobba

Eftersom jag är gravid och vi väntar på vårt andra barn som beräknas till den 1 maj så inser jag att det är dax att börja informera er, mina kunder och vänner hur jag tänker om framtiden ang mitt jobb och då också med era hår framöver. Förra gången med Lilly i magen mådde jag väldigt bra och arbetade till fyra dagar innan hon föddes. Jag arbetade fredagen och hon kom på tisdagmorgonen. Jag började också jobba snabbt, första gången när hon var bara tre veckor och sedan fortsatte jag så några timmar några dagar i veckan, i fyra veckor innan det visade sig att Lilly hade kollik. (skriker, sover dåligt och är onöjd, framför allt på kvällar och nätter) Vilket resulterade i att jag inte pallade att arbeta som jag då hade planerat, utan jobbade bara lite nu och då när johan var hemma och bara via överrenskommelse mellan mig och kunder. Lite dag för dag teknik.
I maj kom jag dock igång och arbetade ca 2-3 dagar i veckan (Lilly var då 6 månader). Den här gången tyckte jag att jag hade planerat SUPER bra, Therese Olli som funnit på salongen i mer än ett år skulle så klart gå in och jobbar mer och mer i och med att jag blev större och större och sedan ta över när jag skulle gå på riktigt barnledighet. Något som jag själv faktiskt sett fram emot enormt mycket den här gången. Men det blev förändringar i hennes liv och deras familj valde att flytta till Härnösand vilket  för mig, Salongen och för er inte alls är speciellt bra. Jag står nu med knappt 14 veckor kvar till planerat förlossningsdatum och ingen personal. Ni hinner klippa er två gånger till innan jag förhoppningsvis föder barn. Det känns svårt att hinna hitta en bra tjej eller kille som kan hinna lära sig salongens och mina rutiner och som hinner träffa er och som ni kommer känna er trygga med. Likaså skall jag för att det skall vara lönsamt kunna känna mig helt trygg i att rekomendera den nya frisören. Jag har därför troligvis bestämt mig för att faktiskt ha helt stängt i tre månader, kanske fyra beroende på vad vi får för nyfamilje medlem och hur vi alla mår och anpassar oss till det nya lilla livet. Det blir månader maj, juni, juli och kanske in i augusti. jag beräknar att jobba på i sept okt och nov lite smått med timmar och kvällar å helger lite här och där för att sedan gå in 100% innan jul. Så ser min plan ut. Vi får se om jag följer den till punkt och pricka eller om den ändras p vägen. Så idagsläget tar jag på mig bokningar fram till påsk och hopppas på att må toppen bra och kunna jobba på för fullt fram till påskhelgen. Efter påsken tar jag på mig bokningar lite mer sporadiskt dag för dag tills att bebisen vill komma ut.
Dåså då vet ni hur jag tänker med min växande lilla mage...

När ska vi gifta oss?

Vi har sedan några år funderat på HUR vi skulle gifta oss... Egentligen, har väl jag haft någon bild av att när man får barn så är man redan förlovad, gift och ja, att allt det där... Det är liksom redan klart när barnen väl är på väg.
Men i mitt fall var det absolut inte så, jag fick under en rutin cellprovskontroll veta att jag var tidigt gravid, chocken var STOR. Här var det inga barn planerade och inte heller tillverkade tyckte jag.
Vi hade precis flyttat hemåt och skulle pröva bo hemmavid och pröva starta upp mitt företag: Salongen för hår & själ...
Ett år senare tänkte vi utvärdera OM vi ville bo kvar och OM möjligheten fanns att driva företag. Det var på prov, vi skulle känna efter om vi var tillfreds med livet på landet, båda två. Men mitt i starten av mitt företagande och vårat hus letande var det ett litet liv i min mage... Herre gud vilken överaskning!!! Så jag var hyfsat långt ifrån att vara gift och klar med livet innan barn... och plödsligt fanns knappt beslutet eller valet: Ska vi skaffa barn? Ännu mindre fast valet: Vill jag vara gift innan jag skaffar barn?

Vi sa att (senast nästa vår trodde vi då) när vi hittar vårat hus som vi vill bo i och får flytta dit så gifter vi oss där på gården och har stor sommarfest,,, nu har det gått fyra år och vi bor kvar i samma hus, har en dotter på 3 år, företaget har överlevet och Johan har äntligen fått jobb här hemma och vi är liksom SÅ mycket riktigt familj som man kan vara i min ögon... men inte gifta.

Vipps! En kväll i höstas under ett spontant samtal mellan himmel och jord hade vi spånat fram hur vi ev skulle gifta oss. Vi vet inte idag hur det Egentligen gick till att allt blev bestämt men plödsligt kändes det helt självklart och helt rätt för oss. Varför har vi inte kommit på just det här innan? sa Johan.

Klänningen var sedan 2 år inköpt på second hand och skulle kanske någon gång sys om eller tas delar ur till kommande festliga kläder. Den har hängt i garberoben fullt synlig för mina vänner, som ibland besöker min walk in closset, men den har egentligen aldrig blivit uppmärksammad av någon. Johan har INTE sett den.
Så det första jag gjorde i bröllopsplanerna var att pröva klänningen som tidigare suttit som en smäck. (på vissa ställen i alla fall) Den var inte helt klockren längre, kanske mest pga av min nya växande mage som garantaerat tre fyra månader längre fram skulle bli ännu större.

Jag funderade Om klänningen skulle gå att ha och OM den skulle gå att sy ut och hur jag skulle lyckas göra det utan hjälp och utan att prata med någon om det.
Vi hade ju bestämmt att vigseln skulle ske mer ellee mindre i smyg i alla fall tills precis innan det var dax.
Vi ville inte berätta för någon innan och vi ville inte heller ha någon stor uppståndelse men vi vill att våra familjer och vänner skulle vara med oss. Så vi bestämde att på trettondags afton den 5/1-2013 gifter vi oss i Näsåkers kyrka och på morgonen skickar vi ut sms till alla dem som vi vill skall komma. Vi skulle skriva något i stil med: om si och så många timmar kan ni infinna er i kyrkan och se vår vigsel.

Det var super bra med just trettondagsafton på många sätt eftersom vi ville "reka" med de alldra närmaste att de faktiskt skulle kunna komma. Så med den fantastiska jul helgen och nyåret som infann sig var det väldigt naturligt att fråga: -Jaha vad ska ni göra i helgerna? Nu när det är så mycket ledigt? Vad händer på jul och nyår å trettondagshelgen? De flesta hade såklart planer för Jul och Nyår men nästan ingen hade planer för trettodagen. Tipp TOPP!
Så vi eller alldra mest jag började fixa med för allt ifrån hinderskapsprövning till att leta ringar och skor på bilder via nätet. Boka präst och kyrka, kolla upp ev fotograf och ev musik i kyrkan, allt så diskret om möjligt såklart. Det var jätte roligt men ibland kändes som om vi ljög. När man undviker att svara eller inte säger exakt som det är känns det mycket konstigt. Konstigt var det också att inte dela glädjen men någon annan än Johan. Men det gjorde också att det var en väldigt speciell tid emellan bara oss två.

Länge sedan jag bloggade...

Nu är det jätte länge sedan jag bloggade, känns som om det har varit lite för mycket av allt och att tiden till tangenerna inte riktigt funnits. Jag har haft en mycket tuff höst med många omtumlande händelser av både sorg och glädje besked. Jag tänker välja att fokusera på glädjen i detta och närmast kommande blogginlägg...
Nummer 1: Jag är numera Johans fru. Vi gifte oss i Näsåkers kyrka, på trettondagsafton den 5/1-2013. Vi överaskade alla och skickade ut ett sms till våra vänner och familjer kvällen innan, där det stod att de var välkomna till kyrkan imorgon kl 15.00 om de ville närvara under vår vigsel. Kyrkan var öppet för alla och det kom ganska många tycker jag. Väldigt roligt! Vi åkte till Arland bara tre timmar efter vigsel för en härlig semester vecka på Gran Canaria- hela familjen, Johan, jag och Lilly. Nummer 2: Jag är gravid och har passerat mer än halvtid, barnet är beräknat till 1 maj. (en riktig liten demonstrationsunge kanske det blir) Att vara gravid är i sig helt otroligt på alla tänkbara sätt. Och nu börjar även de otroligt jobbiga smyga sig på med att vara gravid, även om lyckan och gåvan att få bära fram ett barn i sin kropp så enormt mycket större så känns det.

Jag kommer återkomma med mera detaljer och bilder ang vigseln och vår resan och troligtvis med mera info om "magen" och bebisen inom kort men bjuder på några bilder nu ändå.